You make me wanna die, I’ll never be good enough

Idag väntar studerande (och simsspelande när jag är klar…). Jag ska göra en engelska uppsats, jag ska plugga franska och göra provet som är utlagt på nätet, jag ska läsa MINST 20 sidor i den sämsta boken jag någonsin skådat. Detta låter som lite men det är fruktansvärt mycket kan jag lova.

Snygg bild någonstans i Wales tror jag att jag fotade den.

Det skulle ju va dans, dans, dans.

Fin Halloween-kväll. Brittiska killar kan vara riktigt äckliga, andra trevliga. Några går öppet bakom oss och pratar om vad de vill göra med Fidan. Ah. Man undrar ibland. Det är roligt att dansa.

Bild tagen i Wales

Jag ser domen i dina ögon


Åter stationerad i Canterbury. Hade en trevlig kväll ikväll (igår). Först åt jag och Fidan middag med pappa på the Weaver’s, sedan var vi på the Cuban en stund tills vi mötte Janni, Rebecka, hennes syster + kompis, Katarina och Cornelia Jordell! Cornelia har jag inte pratat med på hur länge som helst, vi var nära vänner i mellanstadiet och det var i vilket fall som helst härligt att se henne igen. Sedan såg vi 40+ kvinnor i översminkade ansikten flyga omkring på dansgolvet till ungdomlig musik. Alltid en upplevelse det. Hemgång i regn. Fint.

Let the rain fall, I don’t care


Dagen började i Bournemouth. Oväder…
Sedan åkte vi igenom landskap och fält för att komma till…
…Torquay! Här åkte jag på språkresa. Den här skolan studerade vi i.

Fin höstbild.
Nu är vi här. Någonstans i Stratford.

Forget what we’re told, before we get too old


Shere, England.


Ovanför Shere, England.

Är just nu i Bournemouth med pappa. Vi har haft en mysig dag, kört omkring i England och sett fina platser som Hastings, Shere (där The Holiday spelades in) och andra småstäder. Jag ska nog sova strax, är fruktansvärt trött. Godnatt

Det är nu jag inser hur mycket jag saknar dig, Reb

En förbjuden tanke på att fly från alltihop smög sig in i hennes medvetande. Vart? Vart flyr man från sina upplevelser? Tanken var lika befängd som hastigt påkommen. Hon orkade inte ens bära på vetskapen om det hemska som hänt. Men ändå så stod hon där ochlät vinden ta tag i hennes hår, samtidigt som hon kom att tänka på att döden är ett löfte vi alla ger ifrån oss vid födseln. Hon är rädd för att dö, men vem är inte det innerst inne? Såklart så finns det människor som alltid bär på känslan om att döden lockar, att döden kommer göra allting bra igen. Hon förstod inte, ville inte tänka på det utan hellre leva i nuet, eller helst av allt, en tid som redan passerat.

Det jag vill säga till denna flicka, är att ödet är summan av alla tidigare handlingar och skeenden, orsak och verkan. Man fångas lätt in i orons grepp och andas med ångestens korta andetag. Vart ska man fly när man inte vet någonting om framtiden? Det vet man aldrig, men det jag vill säga är, följ ditt hjärta och lita på dig själv så finner du din inre styrka och balans, för jag vet, att du har detta inom dig. Jag kommer aldrig att sluta tro på dig.

Jag vet vilken dy hon varit i


Den här fina fick jag av pappa igår när han kom hit. Signerad och allt. Nu väntar den signerade boken på mig hemma i Sverige. Om en timme kommer pappa och hämtar upp mig hos värdfamiljen så åker vi omkring i England i några dagar. Kvalitétstid med pappa.